13. okt, 2021

Under vissa citat ruvar orättvisa

Jag sitter och funderar på ordspråket, eller kanske är det mera av ett citat egentligen:

"Man kan inte bestämma vad som händer, men man kan bestämma vad man gör med vad som händer"

...och tänker att om jag helt kunnat bestämt vad jag skulle göra med det som ändå hänt, ja då hade jag ju gärna valt helt annorlunda!

Samtidigt är citatet helt rätt om man kikar på det ur perspektivet "offer". Om man bestämmer sig för att inte vara ett offer efter våldsutsatthet - ja då har man kommit väldigt långt, tagit ett stort kliv i rätt riktning och aktivt tagit ett beslut att inte vara ett offer och vara kvar i förövarens våld.

...men jag kan ändå inte sluta tänka på att möjligheterna att fritt bestämma är så oerhört begränsade för en våldsutsatt om man jämför med andra icke våldsutsatta (eller förövare för den delen). Begränsade av rädslan, av hoten och senare av rädslan och osäkerheten över ens egna ork, kapacitet och möjligheten att kunna och våga.

Vad samhället i stort missat är att en våldsutsatt, vare sig det handlar om vuxen eller barn, ALLTID är enormt ärrad av det våld som förekommit. Det är aldrig lätt att bara vara, aldrig lätt att våga lita på vare sig livet, andra eller en själv igen.

Det är oftas som vuxen, och tidigare våldsutsatt, väldigt tufft att ekonomiskt återhämta sig efteråt, om det ens går och psykiskt och fysiskt är både de synliga och osynliga såren (vilka oftast är betydligt värre) så enorma att livet för alltid tagit en ny vändning vilken nästan aldrig är åt det hållet den utsatta önskat.

Så jag vill härmed ändra detta citat:

"Man kan inte bestämma vad som händer, men man kan till viss del, i bästa fall, bestämma vad man gör med vad som händer"

❤/ Linda Lj