2. jun, 2020

Våga!

Då som nu som alltid...

Nej det är inte så riktigt.

Det behöver i alla fall inte vara så. 

Nu har vi haft Covid-19/ Corona i vårt  land i 5-6 månader och som denna epedimi  ställt till det för dem som på olika sätt behövt eller varit tvungna att stanna hemma mera och umgås med dem som brukar våld mot dem.

Våldet har också ökat snabbare än vad det annars skulle gjort. Det behövs inga uträkningar för att förstå att ex. en familj som under ett tag varit i obalans, där en av de vuxna visat någon liten tendens till att kränka den andre vuxne eller kanske barnen, löper hög risk att öka sitt våldsbeteende vid ett varsel eller en uppsägning. Personen kan komma i ännu större obalans och frustrationen, rädslan och ovisshet. Tillsammans med "hemmasiittandet" kan våldsutövning lätt accelerera och bli grövre.

Det är faktiskt sällan fråga om "kan bli" eller "kanske" utan snarare "det blir" och "det kommer att".

Tyvärr.

En kränkning. Ord som mobbar eller ord som trycker ner det ÄR en våldshandlingi, det är våld i nära relation. Det är ingen tvekan, inget kanske inte heller ett eventuellt. Det ÄR! 

Det är vanligt att jag får höra åsikter om vad våld i nära relation är. En del tycker att det jag kallar kränkning bara är "men man får väl skoja lite eller" eller "ja men snälla, lite får man väl tåla". NEJ, NEJ OCH ÅTER NEJ! 

Att kränka en närstående eller en i familjen ÄR en våldsutövning. 

En del tycker att man visst har rätt att kontrollera att partnern är där han säger sig vara eller att bli irriterad då partnern inte svarar direkt då man ringer och vill veta vad man istället gjorde.

Oavsett så har vi inte rätt att styra, bestämma över eller besluta för någon annan.

Många jag möter har betydligt lättare att förstå ett slag eller en hård spark mot någon närstående, ja då pratar vi om att någon brukar våld mot någon annan. Nej då har det gått alldeles för långt. 

Våld i nära relationer borde aldrig hamna i det läget att det blir fysiskt. Men skam, skuld och framförallt en normalisering (normaliseringsprocessen) gör att psykiskt våld oftast även blir fysiskt, och i detta läge är det oerhört svårt att bryt denna relation eller få ett slut på det. 

Kunskap är makt. Det är därför jag vägrar vara tyst om detta våld. Ju fler som förstår vad våld i nära relation är och hur det ter sig ju fler ögon kan se, hitta det.

Jag uppmanar alla att våga lyssna, våga se, våga agera och våga prata, om ett av Sveriges största samhällsproblem ; våld i nära relation.