"Av erfarenheter blir vi rika"

...Jo, så är det. Det vi är med om blir erfarenheter. Du har en mängd erfarenheter, jag har en mängd erfarenheter. Det är det som är livet - erfarenheterna och vägen.

Alla erfarenheter är inte "bra" efterenheter, långt ifrån. Mindre bra eller rent av dåliga erfarenheter känns ofta som att dom kommer när man minst anar det. Minnen som vi helst vill glömma eller för alltid minnas. Erfarenheter som ger kalla kårar och erfarenheter som värmer oss när vi tänker på dem. Ingen slipper undan - det är livets sätt att leva!

Vi formas efter våra erfarenheter precis som av vårt arv, vår uppväxt, de vi har runt oss, vårt hälsotillstånd och den kärleken vi mött, lämnat, fått och givit.

Min uppväxt har varit mera än bra. Min mamma, mormor och min morfar har varit mina lärare i första delen av min barndom.

En till största delen frånvarande och våldsam biologisk pappa ersattes vid 8 års ålder av en något fyrkantig men utmärkt bonusfar.

En stor kärleksfull familj gav redan från start erfarenheter av att inte bara bry sig om och älska varandra utan också erfarenheter av begravningsverksamheten, miljön med förståndshandikappade,härliga vårdtagare och arbetet med antikaffär, dvs. en stor portion i livets service- och vårdyrken.

Ett antal flyttar stannade till slut vid ett rött, handbyggt hus på Orust. Förutom den fyrkantiga men utmärkta bonuspappan följde en utmärkt bonusfarmor och farfar, riktigt bra skolklass och täta besök hos högt älskade mormor, morfar och resten av familjen 12 mil bort.

Livet gav så klart saknad av den där biologiska pappan och med en önskan (men framför allt en dröm) om att jag skulle duga för honom vilket jag i mitt barn- och ungdomsperspektiv trodde skulle göra honom till en mera kärleksfull och omhändertagande far. I stället blev jag varse om att man omöjligt kan förändra en annan människa, oavsett hur mycket man försöker förändra sig själv.....men jag var hur som helst väldigt rik, rik på kärlek och rik på att få vara en del av en kärleksfull familj.

Jag var också rik på envishet och bestämdhet och att duga blev en vardagsjakt.

Vid 16 års ålder flyttade jag ihop med min 7 år äldre pojkvän.

Sedan blev livet sig aldrig mera likt... till del 2