Novellsamlingen: "Om dagen åter gryr"

28. jul, 2019

 

 

Lör 27 jan

Kära dagbok, jag vet inte hur länge jag ska orka. Det blir bara värre, för varje dag. Nu får inte ens pappa prata med mig när han vill. Hon bestämmer till ock med över honom nu. Jag hatar det.

 

Mån 5 feb

Hej dagbok. När lillebror skulle ta ner en tallrik från skåpet tappade han den. Han fick stå ute på balkongen i 1 timma. Jag smugglade ut en filt. Hon blev vansinnig.Jag har varit inlåst i rummet sen klockan 17 nu.

 

Sön 11 feb

Jag hatar att se pappa ledsen!

 

Ons 21 feb

Min mage gör så ont. Mår illa men kan inte spy. Pappa kramade mig idag, när hon var i tvättstugan. ÄLSKAR HONOM!

 

Fre 2 mars

Hej dagbok. Gick inte till skolan idag. Orkar inte, så ont i magen. Känns som det brinner i den. Hon tvingade mig att dammsuga hela huset. Hon sa att jag bara ljuger om magen. Lillebror har sovit hos kompisar hela veckan. Varför? Pappa bara skakar på huvudet när jag frågar. Är så trött. Gonatt.

 

Tis 13 mars

Hej! Lillebror har flyttat till farmor o farfar. Han mår bättre nu säger pappa. Jag har haft huvudvärk i snart en vecka. Och den j-vla magen som bara gör ont hela j-vla tiden. Mina skor stod var inte i skostället sa hon. Hon puttade in mig i garderoben. Har jätteont i axel nu. Pappa försökte stoppa henne. Hon sparkade pappa i magen så han fick tåtar i ögonen. Min pappa. Jag hatar henne!

 

Lör 17 mars

Hatar hatar hatar hatar hatar Hatar hatar hatar hatar hatar Hatar hatar hatar hatar hatar Hatar hatar hatar hatar hatar Hatar hatar hatar hatar hatar HENNE!!!

 

Sön 1 april

Dagbok jag fick inte åka med till lillebror idag. Jag hade inte ätit upp hennes äckliga mat. Hon är helt sjuk i huvet! Jag slog tillbaka så hon fick fläskläpp, så j_vla rätt åt henne. Måste strycka hela högen med tvätt och sopa garget innan häxan är hemma igen. Pappa sa ingenting när hon slog mig. ingenting! Han ser jämt helt likgilltig ut, och ledsen.

 

Tis 3 april

Sålde min blå jacka idag till Kim. Fick 200:- Hon tog dom. Sa att jag var skyldig henne för allt jag kostar. Hon sa att jag ska betala mera, sen. Hatar henne så j-vla mycket!!!! Kan inte åka med på niornas klassresa. Frågade pappa om pengar istället men han sa att han inte har några längre. Var f_n är hans pengar då?!  Han sa att jag inte skulle tjata mera, att det bara blir värre då. F_N vad jag hatar mitt liv!

 

Sön 27 maj

Nu har jag inte skrivit på länge dagboken. Har inte orkat. Jag har fått fler smelknamn nu. Istället för "ungjävel" så heter jag tydligen "idiot, missfoster och amöba" nu oxå. För mig är hon bara en jävla häxa, hela tiden.  Hatar henne så jävla mycket. Har gips på högra armen. Blått. Hon sa att pappa skulle få jävligt mycket skit om jag berättade på sjukhuset. Jag berättade inte, sa jag ramlat i trappen. Pappa har gjort ett litet hjärta på gipset, i blyerts. Jättefint! Han är alltid ledsen och tyst. Han är mest i garaget. Igår hade han nytt rött märke i ansiktet, idag är han jättesvullen. Varför är det så här? Sa till skolsköterska att jag inte mår så bra, ont i magen å så, när hon undrade hur jag mår. Hon svarade att tonåringar ofta har magont av stressen i skolan. Hon sa att jag skulle sluta ha så höga krav på mig själv. Hon fattar ju ingenting! Ingen fattar något!

 

Lör 2 juni

Jag orkar inte skriva mera nu. Orkar inget. Vill bara dö. Denna låg instoppad under min dörr i morses. Jag skiter i allt nu. FAN FAN FAN!!!!!!!!!

 

"Jag har åkt bort lite. Jag kommer tillbaka så fort det går.

Gör bara som mamma säger så blir allt bra.

Jag älskar dig. Vi ses! Pappa"

 

//Av L.Ljungdahl

 

28. jul, 2019

Han sparkar småstenar framför sig.

Kroppen är tung. Känns orkeslös och stel.

Om han bara kunde förstå. Hur blev det så här?

Förra veckan var allt bra. De hade planer inför semestern och det fanns bara dom två. 

Han tittar ut över åkrarna. Säden är snart mogen. Det luktar gott. Svalorna flyger lågt. Leker och skriker i kapp. Vinden får havrestråna att vika sig rytmiskt som i ett vågspel.

Där framme är den stora stenen. Där satt de, nykära, för ett år sedan. Lycka och bekymmerslöshet. Han var så fin. Hans ögon glittrade i kvällsolen och det lätta ruset från champangen surrade i huvudet tillsamman med förälskelsen.

Han sa att jag var det vackraste han mött. Han sa att det var ett under att vi funnit varandra, att vi vågat och att vi tog steget - att det måste varit en plan i Guds stora spel.

Han var så färgsprakande, så glad. Alltid i nuet och aldrig långsint. Han pratademed alla, alla verkade älska den mannen jag älskade så. Han var mitt liv, nu när jag funnit honom var ingenting sig likt längre. Jag blev stark och stolt. Jag fick vingar att lyfta med och att våga leva som den jag verkligen är. Frihet och en förlösning.

Han lägger handen på stenen. Den är solvarm. Tårarna började rinna. Känslorna rinner över honom. Hans ben bär inte. Han sjunker ner bredvid stenen. Lutar sig ihokrupet mot den.

Salta tårar strömmar ner och det blir svårt att andas normalt. Han känner en panik stiga innifrån som vill ut. Det bubblar och ryter där inne, av ensamhet, aggression och hjärtslitande saknad.

Vad hade han gjort fel?

Varför slår livet tillbaka så förunderligt hårt, rätt i bröstkorgen?

Han minns Pontus sista ord. De river i bröstet och kramar sönder hjärtat:

- Jag ville bara leka med dig, fattar inte att du gick på allt dravel. Du är inget annat än en misslyckad, osjälvständig pajas. Du är enbelastning!

Det knyter sig i bröstet. Tårarna täcker synen och skammen och ynkigheten tar över.Han blundar, hårt.

Hur kunde han vara så blåögd? Alla vet om det, dom kommer att skratta åt honom så länge han lever.

Fia hade varnat honom:

- Jonas gå inte på detta. Pontus är en riktig manipulativ skitstövel. Kommer du inte ihåg vad han gjorde mot Tom förra året?

Varför lyssnade jag inte på Fia? Varför lät jag hela mitt jag slukas av honom?

Varför tillät jag honom att kalla mig alla elaka saker?

Varför tillät jag honom att tvinga mig till så mycket som jag kände var fel?

Nu sitter jag är. Förnedrad, trasig, med sår som aldrig kommer att läka. Jag måste vara helt dum i huvudet som gått på allt detta. Han har rätt;jag är totalt misslyckad.

Han reser sig sakta upp. Stenen stöttar och ger hållfasthet en stund.

Han tittar upp, mot sädens rytmiska vågspel. Mot svalornas skriande lek och mot grusvägen. Han känner efter en extra gång, känner in och memorerar stenens solvarma yta. Han går upp till vägen. Låter den ena steget leda det andra.

Det är dax att vandra vidare. Dax att försöka läka, hitta vägen igen, vägen framåt och förbi de erfarenheter han fått att bära med sig.

- En dag kommer jag att minnas, att detta var dagen då jag börjar om! Han tar ett djupt smärtsamt andetag.

Tårarna rinner fortfarande, sakta. Stegen är lika tunga, hjärtat lika krossat, skammen lika så men insikten om att denna erfarenhet en dag kommer att vara en styrka, är ny.

// LindaLjungdahl Sep-17

 

24. jul, 2019

Karin har bestämt sig nu. Hon måste lämna Roger på något sätt. Nu.
Kvällen kommer. Roger är redan på dåligt humör när han kommer hem från arbetet. Karin bestämmer sig ändå för att säga det. De orden som hon inte vet resultatet av att säga. Efter kvällsmaten har Karin samlat så mycket mod att hon säger det;
- Roger, jag kommer att lämna dig.
Karin börjar skaka av rädsla och hjärtat slår så fort.
- jasså, å vad har du fått detta ifrån då?
Roger är lugn men hans ögon har blivit helt svarta. Han läser tidningen utan att titta på Karin.
Karin hade inte räknat med att få en motfråga. Hon tar sats och får anstränga sig för att våga svara. Hon måste svara, Roger kommer att kräva det.
- Jag orkar inte längre. Jag orkar inte med dina utbrott, dina knytnävar och hot.
Karin måste stoppa sig själv. Plötsligt känns det som att hon öppnat ”Pandoras ask” och det vill bara välla fram sanningar och känslor. Hon vill kasta dom, allihop, hårt i Rogers ansikte. Hon vill att orden ska träffa honom så som hans knytnävsslag så många gånger träffar hennes kropp.
Hon ser på Roger. Han ser oberörd ut och verkar strunta i vad hon just avslöjat. Han verkar försjunken i tidningen.
Karin går in i köket och plockar undan efter kvällsmaten. Hon känner sig stark. Starkare än på många år. Hon har övertaget och nu ska hon börja ett nytt liv utan rädsla, hot och tassa på tå. Ett eget liv, utan Roger.
Detta gick bättre än hon vågar tro.
Karin och Rogers granne Mats börjar jobba tidigt på mornarna. När Mats går förbi Karin och Rogers ytterdörr möts han av en till synes livlös och alldeles blodig Karin.
Karin ligger nersövd i respirator nu. Hennes käke är sönderslagen, 12 tänder utslagna. Högra armen är av på 3 olika ställen. 5 revbensbrott och en punkterad lunga. Brott på bäckenbenet, spräckt njure och blödning i buken och en fraktur på skallen med efterföljande hjärnblödning.
Karin kommer att bli fri Roger. Hon kommer att slippa rädslan och hoten. I morgon kl 15.00 ska hela Evas släkt och barn samlas hos henne, för att kl 15.15 stänga av respiratorn.

❤// Linda Ljungdahl 2018