Vår berättelse...

 

 Så må din vilja ske, så som i himmelen så ock på jorden

 likväl som...

 Så må din vilja ske, så kanske vi överlever även denna dag!

 

*

 Vad går livet egentligen ut på och hur i hela friden ska det levas?

 

Det där är inga lätta frågor. Jag har vridit och vänt på dem, knöcklat ihop och strukit ut dem igen. Jag har till och men kört över dem, eldat upp dem och försökt att dränka dem - men frågorna kvarstår; Vad går livet ut på och hur ska det levas?

Vem bestämmer över mitt liv?

Jo, visst är svaret idag väldigt självklart så där rakt upp och ner men jag kan tala om att ju mera jag tänker på det ju mera inser jag att den som minst bestämmt över mitt liv är jag.

 Ja möjligen dax att bena ut detta nu. Jag skall göra ett försök...

 

Följ med!  Här startar vår berättelse i 5 delar...

 


 

 

  • 1) "Av erfarenheter blir vi rika"

    Som 4-åring hade familjen gett mig ett extra mellannamn; "Kan-själv" och vid 16 års ålder gav jag mina föräldrar grå hår och flyttade ihop med min 7 år äldre pojkvän.
    Ett och ett halvt år senare handlade var dag om att vara en smart soldat i ett blodigt krig.

  • 2) Må din vilja ske...

    När det smyger sig på, som en orm under husgrunden...
    Sakta men säkert fångades vi in, fängslades bakom lögner och hot medan sårskador och blåmärken täcktes med smink. Vi levde för dagen, min son och jag.

  • 3) Hur är det möjligt, igen?

    Livet! En ständig rörelse. Ett osymmetriskt mönster av föränderlighet.
    Åren gick, vi var lyckliga. Livet rullade på. Jag märkte knappt sprickorna som uppkommit och snabbt spreds i vår fasad...

  • 4) -Mamma, jag skulle bli en ängel i natt.

    -Allt är ditt fel, din j*vla äktenskapsbryterska. Nu ska du straffas resten av livet.
    Idag ska hon dö, Adjö Linda!
    Sedan la han på luren och på en bråkdels sekund stannade världen...

  • 5) Slutord.

    Att levt som utsatt - ett livslångt "straff", vare sig man går vidare eller stannar kvar.

    Vad gör våld i nära relation med de som utsätts?
    ....sen var ju då frågan vad går nu livet ut på och hur ska det levas?
    Vem bestämmer över mitt liv?

Våld i nära relation

 En vetskap man idag äger är den om det psykologiska spelet, den psykologiska makten i ett våldsförhållande.

Så här definierar socialstyrelsen våld och utsatthet i nära relationer

Våld i nära relationer är ofta ett mönster av handlingar som kan vara allt ifrån subtila handlingar till grova brott. Mer konkret är det allt ifrån att bli förlöjligad till att utsättas för våldtäkt eller allvarliga hot. Det är ofta kombinationer av fysiskt, sexuellt och psykiskt våld.

Fysiskt:    Kan vara knuffar, att bli fasthållen, dragen i håret, slagen eller sparkad.

Sexuellt:     Våldtäkt eller andra påtvingade sexuella handlingar, alternativt     sexuella handlingar som den utsatte inte vågar säga nej till räknas till sexuellt våld.

Psykiskt:     Direkta eller indirekta hot eller förlöjligande. Även våld eller hot om våld mot husdjur kan räknas till den psykiska utsattheten.

Social utsatthet:      Frihetsinskränkningar som isolering genom att bli hindrad från att träffa släkt och vänner eller att delta i sociala aktiviteter.

Materiellt/ekonomisk utsatthet:     Personliga tillhörigheter slås sönder eller förstörs avsiktligt. Kan även innebära att en part i en nära relation förmås skriva under papper som får negativa konsekvenser för densamme.

Människor som är beroende av andra personer för vård och omsorg i vardagen kan även utsättas för vanvård eller försummelse, som undanhållande av medicin eller att inte få tillräckligt näringsriktig kost.

http://www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer

 ❤

Att leva i våld innebär en ständig psykisk påfrestning. Att ständigt "väga upp" och "känna av" för att i möjligaste mån förhindra eller mildra våldet.

Ett otal gånger har jag genom året och på mina föreläsningar fått frågan

- Varför lämnade du inte bara?

Ja varför lämnar man inte bara? Det är ju enkelt, eller?

Nej det är inte enkelt. Det är en stark psykologisk process. Så här fungerar våldet i nära relation lite kortfattat:

Allt eftersom dagarna går så anpassas man som utsatt successivt till våldet. Oftast är det knappt märkbart och ytterst svårt att definiera som "våld". Våldsutövaren ser till att försiktigt allt mer isolera dig från dina vänner, din familj och dina tidigare intressen och ser istället till att du blir allt mera beroende av honom/ henne.

..Sedan kommer dessa "normala" perioder emellanåt. Då han/hon är underbar, då allt flyter och då du känner att ni har det bra. Dessa perioder gör att du behåller hoppet och tron på att "allt ska bli bra".

Ju mer tiden går ju mera isolerad blir du och här följer nu oftast ett mönster av "anpassning". "Allt hänger på dig" - du försöker stabilisera familjen genom att väga upp, känna in och läsa av. Du "täcker upp" och du "putsar rent" allt för att minimera möjligheten till "orsaker att bli irriterad över". Sedan gör du allt du kan för att försöka hålla en fasad för de vänner, bekanta och den familj som ni har där utanför er isolering. Du försöker skydda dig själv och din familj ifrån andras insikt och vetskap om vad som sker bakom er dörr.

Varför?

Jo, för nu har våldet normaliserats.

Den utsatta har anpassat sig och detta sätt att leva har blivit normalt . Den utsatta har ju också "förstått" att det nästan alltid är dennes fel att det blir bråk eftersom partnern fått hon/han att tro på att ”just du” faktiskt inte duger, räcker till eller att ”Just du” är den som ständigt missuppfattar saker. Det är helt enkelt så att "du är rätt korkad" men som tur är så har ”du” ju din partner!

Sen, om hela sanningen skall fram så bär du som våldsutsatt med dig en SKAM. 

Du vet nämligen någonstans där inne att detta inte är som det ska, men du orkar eller kan helt enkelt inte möta sanning och förnuft hela vägen ut, det är lugnast och säkrast och på detta sätt minst risk för våld om du bara anpassar dig och blundar, för VAD skulle annars kunna hända?

Finns det mera bakom ett destruktivt förhållande?

Ja, det gör det. Som sagt, skammen är oftast oerhört stor och din partner har tagit över makten över både dig och barnen (och ev. husdjur), OCH i de allra flesta fall förekommer det nu också kränkningar och hot i olika former. En del är knappt märkbara men ligger där och pyr under ytan som ex. att din partner börjar kontrollera hur mycket du handlar för, vad du handlar och varför. Hur länge du är i affären, vem du pratar med eller så har han/ hon börjar prata nedlåtande till och om dig.

Andra hot kan vara mera allvarliga som exempelvis:

  • "jag ska berätta för alla hur du beter dig"
  • "du ska vara glad att du har mig så som du beter dig/ ser ut, så passa dig för att lämna, då står du där ensam sen. Ingen kommer vilja ha dig som du ser ut och är"
  • "berättar du för någon så säger jag att du har blivit psykiskt labil och att du ljuger för mig, barnen och alla andra"
  • "går du ser jag till att hunden blir min"
  • "går du så får du inte får träffa barnen någonsin igen"
  • "jag kommer se till att du inte klarar dig ekonomiskt utan mig om vi separerar"
  • "Jag kommer ta livet av mig/ dig/ barnen/ husdjuret om du försöker går"

***

fortsättning kommer....

 

 

 

Socialstyrelsens definition av våld och utsatthet i nära relation